fredag 21 november 2014

Brott mot barn och preskriptionstid

Brott mot barn är alltid upprörande.  Ibland är förövaren en närstående som barnet har ett beroende av.  Brottet kan vara fysiskt, men även ekonomiskt (lån upptagna, bankmedel försnillade, etc).

En enkel åtgärd jag önskar man borde utreda är att preskriptionstiden när barn är brottsoffer börjar räknas från när barnet fyller 18.

fredag 14 november 2014

Samvetsfrihet inom vården

I dagarna diskuteras ifall samvetsfrihet inom vården ska tillåtas. Många är upprörda och en del anser det självklart.

Det jag tror är upprörande (åtminstone för mig) är det religiösa inslaget.  Personer vill hänvisa till sin religion för att få slippa utföra vissa moment.  Religion står inte högt i kurs hos majoriteten kan man konstatera.

Att hänvisa till religion är ofta att inte ha någon egen åsikt i moraliska frågor.  Det blir inte bättre av att bibeln är full av omoraliska påbud eller regler som personen valt att inte följa. Jag respekterar de som har en ståndpunkt och är öppen för att ändra uppfattning.  Då kan vi prata om saken och öka vår förståelse för varandra.

Själv vill jag inte arbeta inom vissa delar av spelindustrin eller militärindustrin.  Det är inget konstigt med det. Skulle arbetsförmedlingen försöka få mig att bli slaktare så säger jag nej - och jag kan göra det utan att hänvisa till religion.

Religionshänvisningen är lite som att säga "min mamma har antytt att jag inte borde göra det".  Ett fegt och en ointelligent ståndpunkt (om man inte är ett barn).  Jag uppmanar troende att stå för sina åsikter och inte gömma sig bakom religionen.

Jag uppmanar även troende att faktiskt läsa bibeln.  När du sedan inte får ihop logiken och moralen så har du en grund att skapa dig en egen moralisk uppfattning.

Till sist en lite rolig frågesport om bibeln:




Nu blev det lite mycket religion i inlägget.  Vad gäller samvetsfrihet så är det chefen för vårdenheten som har ansvar för att verksamheten fungerar.  Om en enskild barnmorska kan slippa vissa moment men helheten fungerar så är det inga problem anser jag.  Men om vårdenheten inte kan ge den vård medborgarna har rätt att kräva så blir det i slutänden skäl för uppsägning.  Tråkigt för individen, men inget alternativ för samhället.